Onsdagen- Sleepless in London

Museum of London och Westfield. Middag på The Swan.

Dagens

Utsikt

Inte världen bästa hotell men fräscht och rent. Tyvärr bor vi vägg i vägg med hissen. Gissa om det låter!

100% bacillskräck

Hur i h-vete kommer det sig att alla är sjuka just när vi ska åka?! Vi MÅSTE hålla oss friska därborta. Vilken mardröm att bli sjuk just de 3 dagarna som vi är i London. Jag har ju redan känt mig dålig senaste veckan, men med alla baciller och virus i omlopp kan man väl drabbas av något nytt.

Nej, nu önskar jag att vi bodde i Japan så att man kan gå runt med munskydd på flygplatsen och på flyget. Om ni ser någon med halsduken virad runt ansiktet så är det jag!

Och Helena! Nu håller du dig på benen! Vi har alldeles för mycket att göra!

Triss i damer.

Såg det inte först, men ingen större variation på sedlarna här inte. Enkelt val!

Sömn till alla

Stannade hemma från jobbet och sov hela förmiddagen. Tröttheten gav sig inte riktigt men jag ska köra samma medicin i dagarna tre. Värken i kroppen kommer och går men idag har jag klarat mig utan Alvedon. Har ingen feber men jag fryser ändå. Läget är därmed stabilt men oroligt inför måndag. Det ska nog gå vägen det här!

Förbannade trötthet

Igår var det bättre, idag är det värre. Jag är en levande Zombie.

Tips till födelsedagspresent

Eller tips, detta är vad jag vill ha:

Iittala ljuslykta i ljusrosa.

Bilden är lånad från iittala.com

Laddar

En vecka kvar. Kroppen och knoppen är inte riktigt med på noterna. Känner mig lite konstig, värk här och där, och allmänt dålig. Får se till att det blir en lugn vecka på jobbet så att jag kryar på mig till nästa söndag.

En sak jag MÅSTE göra tills nästa söndag är att läsa minst en bok till kursen. Helst två, men det vet jag redan nu att jag inte kommer att göra. Men en i alla fall. Och jag gör, just nu, allt för att slippa läsa. Men nu har lagat mat så att jag slipper det i morgon. Det betyder att jag kan sitta 2 timmar i morgon efter jobbet. Skulle behöva någon som tvingar mig inser jag nu...

Ibland så händer det

Fin fina elever på Alla hjärtans dag!

Mumford & Sons - Below My Feet (Live On Letterman)

Det är inte varje dag man hittar musik som man verkligen längtar efter att få lyssna på. Men nu vill jag bara hem, hem, hem från jobbet om dagarna för att lyssna om och om igen.

Sömnig?

Senaste veckan har jag varit trött. Inte sådär slut som jag kan vara när det är mycket, utan trött som om jag sovit för lite. Jag tror att det är vintern som sätter sina spår. Och jag hoppas att London råder bot på det. Men innan dess testar jag Berocca.

Saker som irriterar och förundrar

• Att människor inte "kan" äta kolhydrater längre.

Jag tycker att det är jättekonstigt att människor helt plötsligt inte kan äta kolhydrater. Som om det vore det farligaste man någonsin kan göra. "Åh nej, jag äter inte kolhydrater". Och ibland verkar de inte ens veta varför. Men det är ju en trend. Alla gör så. 

Lassa på med vitt ris vet ja! Helst Basmati. Min kropp blir som ett asplöv utan kolhydrater. Jag orkar ingenting. Våga vägra inte äta kolhydrater. (sedan behöver man väl inte äta 1 kg socker men det är inte det som det hela handlar om)

• Att pessimism är något fult.

Jag säger som pessimisterna gör: jag är inte pessimist, jag är realist. Och det mår jag bra av. Inga rosa moln här inte. Det skulle aldrig funka. Och hur många gånger har jag inte blivit tillsagd att sluta vara pessimist, och sedan fått höra att jag nog hade rätt (oftast 5 år senare). Och förresten handlar det inte om att ha rätt, utan rätten att tycka vad jag tycker.

• Att människor alltid sätter sig själv i första rummet.

Ju äldre jag blir desto mer märker jag hur många människor tänker på sitt och sitt och sitt. Jag och jag och jag. Att saker som gynnar dem själva alltid är bättre än att behöva tänka på andra. Det måste vara motsatsen till realism- det måste ju vara att leva i drömmarnas värld. Att blunda för att det finns andra som inte har det som jag. Att kräva av andra det som jag vill att de ska ge mig, oavsett om det är saker eller känslomässiga behov av olika slag. Det måste handla om en otillfredsställdhet till tusen. Eller är det lycka man söker?

Ja jag vet inte, för jag förstår inte.

• Att livet inte blir som man tänkt sig. 

Så måste det ju vara för alla. Men hur ska man veta hur livet ska bli innan man har varit där. Konstigt det där. Men just när det gäller livet så är jag inte emot de där rosa molnen. För drömmar måste man ju ha. Och man kan bli besviken och sedan får man försöka igen.

"And would it have been worth it, after all,
Would it have been worth while,
After the sunsets and the dooryards and the sprinkled streets,
After the novels, after the teacups, after the skirts that trail along the floor—
And this, and so much more?—
It is impossible to say just what I mean!
But as if a magic lantern threw the nerves in patterns on a screen:
Would it have been worth while
If one, settling a pillow or throwing off a shawl,
And turning toward the window, should say:
     "That is not it at all,

     That is not what I meant, at all."        

Ur: The lovesong of J Alfred Prufrock av T.S Eliot

130207

Det låter som ett telefonnummer men det är dagens datum. Och bilderna är från min väg hem från jobbet. Jag instagrammade dem också men här är originalen. De är fina de med.

(Tenta-) ångest och kartor

Studerar kartor för att hålla hoppet uppe då tentaresultatet dröjer. 

Det är en evig väntan på att få veta om jag klarat den eller inte. Jag var rätt nöjd när jag skickade in den. Men ju mer jag tänker på den, desto mer tvivlar jag på mina svar. I och för sig tror jag inte att jag är ute och cyklar då det gäller faktainnehållet, men jag är däremot lite orolig att mina resonemang inte räcker. 

Den som lever får se...

Läste en bra grej

"Du ser aldrig en annan människa sådan som hon är utan sådan som du upplever att hon är (...)"

Sliten

Igår var det med väldigt tunga steg jag gick på födelsedagsmiddag efter två kursstarter och en veckas jobb. Det var fantastiskt trevligt och fint ordnat, men det enda jag kunde tänka på var min säng. Att le kändes som att lyfta berg, jag var så trött.

Lördagen har inte tagit så mycket energi i alla fall, förutom att föröka återhämta kraft igen. Det blir en fryspizza och slötittande på Melodifestivalen för hela slanten. 

I morgon blir det jobb, plugg och så lite frisk luft hoppas jag. Sedan tänker jag ha en alldeles vanlig arbetsvecka (om det någon gång kunde få inträffa!).