Coldplay...

Dessa rader brukar fastna i mitt huvud på morgonen när jag går till jobbet (vilka överhuvudtaget inte har något med mitt jobb att göra, om man nu råkar överanalysera):

They are turning my head out
To see what I'm all about
Keeping my head down
To see what it feels like now
But I have no doubt
One day, we are gonna get out

Ursäkta då

Jag gick cirka fem minuter tidigare från ett möte idag för att jag skulle få skjuts hem av en kollega (som var tvungen att gå tidigare). Jag fick en tveksam blick när jag gick som om det inte var ok. Ibland undar jag om en del personer bara är där för att ge dåligt samvete. Fem minuter av en evighet, vad är det? Jag trodde att jag var vuxen nog att ta ansvar för mitt jobb. Jag lärare men idag kändes som om jag var en av eleverna som smet från lektionen.

Shoppat, nej inte jag...

Ok, jag medger att jag shoppat lite grann. Men vad ska man göra när man gått från storlek XS till M på två år. Ni kan ju gissa hur många plagg i garderoben med storlek XS som passar... inget skulle jag vilja säga. Och nej, jeansen går inte heller igen. Kan inte göra så mycket annat än att byta garderob för kilona blir jag nog inte av med ändå.

Det är

Det är stopp i mina rör i köket. Jag vet inte hur eller när det hände men idag när jag skulle spola vatten kom det upp i diskhon istället för att rinna ner i slasken. Så helt plötsligt hade jag både slasken och diskhon fyllda med vatten och det stod nästan helt still. När jag drog ur diskproppen efter att jag hade diskat kom allt vatten upp i slasken istället. Och då hade jag redan försökt med Kaustiksoda men det hade inte hjälpt. Vad gör man när det är stopp? Jag vet inte om min hyresvärd kommer att göra något åt stoppet, det är nog mitt problem att lösa...

Torka

Idag var jag på en föreläsning som anordnades för alla lärare på kommunala gymnasieskolor i Västerås. Den handlade om högerextremistiska strömningar och andra extermistiska grupper i det svenska samhället. Vi som representerade min arbetsplats tyckte att innehållet av föreläsningen inte direkt var något nytt. Det intressanta var att när vi sedan diskuterade i tvärgrupper med lärare från de andra gymnasieskolorna så visade det sig att de ansåg sig kunna väldigt lite om ämnet och kunde inte heller säga om deras elever hade högerextremistiska åsikter. De ansåg att Västerås var rätt lugnt på den fronten. Jag kunde inte göra annat än att gapa. Jag måste väl i så fall vara priviligierad, eller inte, som faktiskt möter sådana åsikter i mitt arbete. För ärligt talat så är ovetenskapen om dessa åsikter och deras faktiska spridning skrämmande farlig. Osynlighet betyder inte obefintlig i det här sammanhanget... Ännu viktigare är ju att man måste förstå att detta inte är ett ungdomsfenomen utan att det är vuxna personer som formar dessa ideologier och åsikter. Herregud folk! Skaffa information och kunskap om ni lever i ett demokratiskt samhälle (en skyldighet men framför allt en rättighet)! Vänliga hälsningar/ En samhällskunskapslärare...

Konsert imorgon

Bild: Aftonbladet

Imorgon blir det konsert! Coldplay är det som står på scenen. Ska bli kul, dock hade jag glömt bort att det var imorgon. Mitt i allt tumult på jobbet med bråk mellan elever, lärare som är lediga eller sjuka och elever som inte kommer till skolan hade jag helt enkelt fattat att det snart redan är torsdag. Jag måste bara komma ihåg det imorgon bitti också så att jag tar med mig grejer som jag behöver. Vi åker nämligen direkt efter jobbet. Dessutom måste jag nog promenera dit eftersom jag hellre vill ha cykeln hemma när jag väl ska till jobbet på fredag morgon efter en kort natts sömn. Det är mycket att komma ihåg just nu... Men det löser sig, som jag brukar säga.

Ja vad gör man

Idag skulle vår käre skolminister ha varit på mitt jobb. Han skulle ha en hel del att säga om outbildade lärare och dålig konflikthantering då två av våra elever hamnade i bråk ute på skolgården. Antagligen skulle han ha sagt att det handlar om brist i skolsystemet att hantera dessa individer, som på grund av att de kände sig hotade hamnade i bråk. Dessutom skulle han ha klagat på att det är förskräckligt att dessa personer inte blivit bättre uppfostrade av det svenska skolsystemet. Men vad gör man som lärare och som vanlig människa när två, nästan vuxna, elever ryker ihop och hotar varandra med vilket tillhygge de nu kan finna? Vad gör man som medmänniska när man blir upptryckt mot en vägg för att man försöker göra något åt saken och istället blir indragen och lika hotad. Vad vill herr skolminister att vi ska göra? Ska vi uppfostra dem i medmänsklighet, aggressionshantering och mänskliga rättigheter? Ja visst ja, det är ju det vi gör varje dag. Om och om igen. Vi kan inte göra mycket mer än att hälsa dem välkomna varje dag i skolan. Vi kan inte göra mer än att polisanmäla om och om igen. Sociala myndigheterna tycker ändå att det inte finns något att göra åt. Eftersom de är under 18 år så händer ingenting. De får helt enkelt slå ihjäl någon eller varandra innan någon ska reagera. Det är rätt konstigt. Att inte kunna känna sig trygg på sin egen arbetsplats för att myndigheterna inte kan ta hand om barn och ungdomar som mår dåligt. Någonstans är det fel, men det är inte i skolan.

Varde ljus!

Jag måste köpa ljus. Det är ju (om inte nu så snart) höst. Och på hösten får man tända ljus och mysa. Det är min favoritårstid till på köpet.

Vuxet värre

Jag har varit på plastparty! Eller Tupperwareparty som det ju heter. Det kan ju knappast bli mer vuxet än så. Jag köpte det som man bara måste ha från Tupperware: en klassisk shaker och en vispskål. Jag kommer ihåg plastpartyn från när jag var liten och följde med mamma. Och samma saker som fanns då finns fortfarande. Det blev nästan nostalgiskt. Men hur vuxet det än är så är det faktiskt ganska roligt med plastparty. Jag vet många som skulle skrika rakt ut bara de hör ordet. Jag vet ingen i min ålder, födda 1980, som hittills vill gå på partyn. Det steget verkar komma när man får barn. Det är ett bra sätt att träffas på helt enkelt. Jag har tagit steget, trots att jag inte har barn. Någon gång måste man ju bli vuxen. Lite i alla fall. Eller kanske inte vuxen, bara partyvan.

Jag vill!

Jag vill fortfarande se The Dark Knight. Jag är väl den ende som vill se den, som inte har sett den! Visst skulle jag kunna gå ensam men jag vet inte om jag vågar, tänk om det är alldeles för läskig. Jag är rädd för att jag snart missar min chans att se den på bio eftersom den har gått ett tag nu. Så om någon är frivillig så är det bara att säga till... Mitt i mitt kaosartade september ska det väl gå att klämma in en kväll med bio hoppas jag. Hittills ser fredag rätt tom ut. Jag är desperat! (nejdå...)

Bröllopstider

Jag kom nyss hem från det första av två bröllop som jag ska gå på den här månaden. Det var ett jättefint bröllop. Ett alldeles vanligt, trevligt bröllop. Allting rullade på som det skulle men jag var lite för trött som vanligt. Jag önskar att jag kunde säga att det var klackarna i taket men mina klackar var lite för höga och min kropp lite för trött. I och för sig hanns det med lite salsasteg innan tårtan och det var ju bra. Vi (jag och min kavaljer Familjen Karlsson) drog oss ur i precis rätt tid. Det vill säga när allt som stod på schemat var avklarat och innan festen nådde komastadiet som den alltid gör efter ett tag. Så man kan säga att det var en lyckad bröllopseftermiddag som innehöll allt, till och med en god natts sömn! Till råga på allt var det Maria och Josef som gifte sig... Helt perfekt helt enkelt.